Startsida Berättelser Född 1911. Plåtslagare
Född 1911. Plåtslagare PDF Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Erik Karlsson   
2008-10-23 16:40
Artikelindex
Född 1911. Plåtslagare
Sida 2
Sida 3
Alla sidor

 

Född 1911. Plåtslagare.
Började arbeta på Varvet 1930.

 

 

När reparenterna kom så blev det väldigt brått. Ofta fick vi börja klockan fyra på morgnarna på den tiden och det var hemskt. På vintern fick man köra hemifrån vid tretiden. Kolmörkt och dåligt med belysning. Jag minns att när vi jobbade nere i tankar, kolboxar och motorrum, så fick vi ha fotogenlampor den första tiden. Sen efter några år kom det karbidlampor. Det var dåligt med det elektriska. Det var klart det fanns, men sladdlampor och allt sånt där det var i mycket dåligt skick och nästan livsfarligt att ha. Vi fick ström. Det var mycket svåra förhållanden. Men det är klart, sen när våren kom så lättade det. Då tyckte man det var trevligt att jobba ute på våren och sommaren. Det kanske värsta var att det inte alltid var jobb då. Rushen var ju på vintrarna när alla ångfartygen kom hit, lade upp, skulle klassa och få vidare reparationer. Sen när isarna gick och de gav sig iväg i maj och juni månad, blev det permitteringar. Vi som var bland de yngsta fick gå hem. Då kom man ju i regel dagen innan vid fyratiden och sa:
- Imorgon behöver du inte komma. Då är det inte jobb mer för dig.
Det var allt vad varsel det var.

Man lärde sig ett yrke genom att arbeta för en äldre arbetare. En del gubbar var väldigt sura och hårda, men det fanns bra gubbar på den tiden med. Det var svårt att få lära något, för de här som kunde jobben, de talade inte om direkt för oss yngre hur det skulle gå till. Tvärtom så såg de helst att det inte blev fler plåtslagare. Så de yngre pojkarna fick ta efter när de varit med, lära upp sig själva och ta initiativ. Många gånger blev de förbannade de, gamla gubbarna, när vi yngre tog initiativ, Det gick liksom deras ära förnär. Men annars får man väl säga att de flesta av gubbarna var väl bra. Det var klart att de hade sina problem och sina bekymmer med fattigdom och elände. När man tänker på det så här långt efteråt så säger man ju inte om det, att de kanske var lite sura många gånger.

Jag brukar alltid säga det att det har ju hänt en revolution i hemmen. I regel bestod ett hem av ett rum och kök och en liten kammare. Det som var uppeldat och värme i, det var det där rummet och köket. Kammaren kunde de inte vara i på vintern, bara på sommaren. Det hygieniska skall vi inte tala om ju. Särskilt vi som jobbade mycket i kolboxar och pannor, blev hemskt nersmutsade. Det fanns ingenstans att tvätta sig på Varvet. Det tog många år innan det i den gamla matsalen, som vi sa, kom en tvättho. Enda tvättmedlet de la ut där, var sågspån från snickarverkstaden. Man fick själv hålla sig med tvål och pasta om man ville, och det stal de ju från varandra. Hemma var det i regel så, att åtminstone de som bodde ute på landsbyggden, det gjorde ju halva styrkan gott och väl, fick värma vatten på järnspisen. Sen fick de ut i brygghuset med en balja och göra sig rena. Det fanns inget annat. "
"Det blev väl inte så mycket gjort på fritiden. I regel var de trötta när de kom hem. Långa vägar att gå upp till varvet. Det minns inte jag från min tid, men jag minns de som var utifrån Torsö, Istaby, Lörby och Siretorp. De rodde på sjön tvärs över. Det var de som hade en halvmil att gå tills de hade kommit över sjön. Då förstår man att de hade varit ute och frusit och farit illa hela dagen, när de kom hem och fick lite mat.

Jag minns särskilt Sölvesborgstidningen. Den var väl den första här. Den köpte de om lördagarna. Sen lånades den till fyra, fem familjer, så den var så svart och så skitig så. Den blev verkligen läst. När man tänker på att man nu har en morgontidning och sen köper man en kvällstidning, så är det ju revolutionerande. Det fanns ingen radio och ingen tv. Böcker däremot gick de och lånade, för vi hade ju bibliotek. Arbetarkommunen hade ett här i Sölve och de hade ett inne i Sölvesborg med. De började med egna bibliotek. De här arbetarförfattarna, de kom i ropet lite. Ivar Lo Johansson, Fridegård och de här. Så vi läste mycket av dem. Men köptes böcker, det tror jag det gjordes mycket lite, för de hade inte råd med det. Sen var det väl mycket olika med själva standarden i hemmen. De som hade jobb året runt, de hade det kanske rätt skapligt.


Det var skillnad på förtjänsterna med. Jag minns, på Varvet, när man kom upp och var nygift och hade sextiofem öre i timmen. Det blev 31,20 i veckan. Då fick man ut detta. Men exempelvis de som jobbade på Liljedahlska Läderfabriken, de tjänade femtio kronor i veckan då. Där förstår man ju att där var stor skillnad på standard.


Det var ju så på den tiden. Det enda goa med den får man väl säga var, att tjänade man en tia så fick man ju lite för den. Jag kommer ihåg mjölken till exempel när jag var nygift 1933. Arton öre litern kostade den, kött 1,50 till 1,25 kronor kilot. Så man fick ju lite för pengarna. Vi här ute hade lanthandel här i Sölve. Bagare och sånt. De körde omkring med bröd. Jag kommer ihåg när de körde med häst och vagn, Skånebageriet här i Sölvesborg. De kom två gånger i veckan. Det var fruntimmer ute, kommer jag ihåg, och tanter. När de hade stora familjer hade de pärkorgen med sig ut. Den var ren då och användes bara till det, att köpa bröd. Det var ju de som bakade själva också och det hände att de bara bakade en gång i månaden. Men de kunde liksom baka om det med. Jag vet inte riktigt. Men jag vet att de tog en våt handduk runt kakorna. Sen satte de in dem i ugnen igen, så de blev nästan, inte som nya klart, men de blev bättre. Men det var ju det goa med det. Så fick man en smörgås. En sån brödkaka så bottnade det. Likadant med kött och fläsk Det fanns inga frysar, utan de saltade ner det. Men det var många ute på landet som hade julagris. Det var ju riktig fest då i slutet på november, början på december när de slaktade. Julamaten, den var ju något så när färsk och frisk, men sen blev det salt hela året om. De var så vana vid det så. Det är klart, de åt väl inte med förtjusning många gånger, men de var ju tvungna till att göra det.


Och skolorna till exempel. Jag vet ju när vi började åtta och gick till tre, vi fick ju ingenting. Det enda vi kunde få var vatten ur vattenledningskranen, eller ur pumpen på gården. Så var det ju på den tiden på skolorna. Vi fick ha smörgås med oss och äta där, de som hade.



Senast uppdaterad 2008-11-03 12:15
 
 

Aktiviteter

<<  December 2017  >>
 Må  Ti  On  To  Fr  Lö  Sö 
      1  2  3
  4  5  6  7  8  910
11121314151617
18192021222324
25262728293031

Besökare

Vi har 58 besökare online